Who Said It Was Gonna Be Easy? - Kapitel 6
Jag rusar så fort jag kan tillbaka till Louis och Harrys hus.
"LOUIS!", pustar jag ut och Louis kollar oförstående på mig.
"LOUIS!", pustar jag ut och Louis kollar oförstående på mig.
"Huh?", mumlar han.
"Eleanor..." Andas jag och försöker förklara. "Cheating... You...!"
"I didn't catch a word of that Nialler."
Jag lutar mig mot dörren och försöker börja andas normalt.
"I met Eleanor, she is cheating on you.", får jag äntligen ur mig.
"Oh not you to, just leave me and Eleanor alone!", suckar han.
"But it's true, I saw her! Or I bumped into her and a guy came and kissed her cheek and called her babe!"
Louis himlar med ögonen - det var klart han inte trodde mig.
"Please stop Niall, she would never do that.", mumlar han och sätter på TV:n.
"Louis it's true! I promise you! She is cheating on you!", utbrister jag desperat.
"STOP NIALL!", ryter han och ställer sig upp.
Hans ton i rösten gör mig så rädd att jag faktiskt tar ett steg bakåt.
"Louis I know what I saw...", försöker jag försiktigt.
"No Nialler, you're so stupid! I know Harry is in love with her but stop helping him get her!"
"What..? Harry doesn't love her..?"
Louis stänger av TV:n igen och kollar på mig.
"Really? He wants me and Eleanor to break up just because its fun?", frågar han sarkastiskt.
"He don't want you to break up because of that!", fortsätter jag försöka.
"Yes that's exactly the reason, just drop it now Niall, what is the reason if that's not then? Tell me!"
"Yes that's exactly the reason, just drop it now Niall, what is the reason if that's not then? Tell me!"
"I can't but he don't love Eleanor and I promise I saw her with another boy!"
"So? Maybe it was a friend?!"
"Friends don't call eachother "babe" and kisses their cheeks!"
"Yes they do, you do that to Perrie, Dani and Eleanor all the time!"
Jag tiger lite, hade inte tänk på det. Men Eleanor hade panik i rösten, hon ville inte att Louis skulle få reda på det.
"Please believe me Louis...", suckar jag upgivande.
"No.", säger han rakt på sak.
"No.", säger han rakt på sak.
Jag suckar ännu en gång och slår mig ner i soffan och kollar på honom.
"Ready to go?", hörs Harry's glada stämma från köket och snart är han ute hos oss.
"Ready to go?", hörs Harry's glada stämma från köket och snart är han ute hos oss.
"Where are you going?", frågar jag nyfiket och Harry kollar på Louis.
"You didn't tell him..? Well we all 5 boys are going to the tivoli!", säger han glatt och Louis nickar sakta.
"You didn't tell him..? Well we all 5 boys are going to the tivoli!", säger han glatt och Louis nickar sakta.
Allt var så förvirrande, nyss hade de bråkat, jag, Zayn och Liam hade lämnat de och nu, 20 minuter senare, har de planer om att vi alla 5 ska till tivolit?
"Let's go, we'll be meeting Zayn and Liam down the road.", ler Harry och tar på sig skorna.
Louis härmar hans rörelser och tillsammans gor vi alla 3 ut och efter bara några hundra meter så får vi syn på Liam och Zayn som står helt osociala och kollar ner i sina mobiler.
"Boys heads up!", skrattar Harry och de höjer på blicken med ett flin.
"Hi Haz, ready to go?", ler Zayn och Harry nickar.
Vi går en bra bit tillsammans tills vi kommer till tivolit. Ett stort leende växer på mina läppar eftersom jag alltid älskat nöjesfält och stora attraktioner.
"Let's go!", jublar jag och rusar in.
"Let's go!", jublar jag och rusar in.
Louis hade överaskat mig och bokat hela nöjesparken som ett förlåt och jag hade såklart accepterat hans ursäkt, jag behöve faktiskt egentligen inte en ursäkt alls men jag blev så överdrivet glad när han berättade det, och allt hade bara gått på några minuter!
"Where are you going Harry?", frågar Louis förvirrat.
Utan att svara så rusar jag fram till fritt fall och hoppar in. De andra killarna hinner inte ens komma in i själva parken förens jag sitter fastspänd och bereder mig på att åka uppåt.
"Harry wait!", skriker Louis men det är försent.
"Harry wait!", skriker Louis men det är försent.
Ensam åker jag uppåt och vinkar glatt till killarna som blir allt mindre och mindre på marken.
"SEE YOU IN A SECOND!", skriker jag ner till de och skrattar.
"SEE YOU IN A SECOND!", skriker jag ner till de och skrattar.
Just när jag nästan kommit högst upp ser jag en figur som ser exakt ut som Eleanor, men det är omöjligt att det är hon för om de skulle vara hon så är hon just nu upptryckt mot en vägg av en främmande gestalt som verkar äta upp hennes mun med sin tunga, deras "kyss" var så djup att jag blev äcklad och trots de var jag flera meter ovanför de. Jag har ögonen så fokuserade på de två figurerna och precis när jag får in i mitt huvud att det faktiskt är Eleanor så släpper det och jag åker i full fart ner mot marken.
När jag kommit ner och hoppat av så är jag i chock, borde jag berätta för Louis..? Eller skulle han bara bli förbannad på mig? Jag visste inte vad jag skulle göra...
"Was it that scary, Harry?", skrattar Louis och jag kollar på honom.
"What..?", frågar jag en aning efterblivet och han skrattar mer.
"You look like you saw a ghost!"
"I kind of did...", mumlar jag och han granskar mig noga.
"What are you talking about...?"
"Louis I know this is hard to believe but... I just saw Eleanor hooking up with some dude...", viskar jag.
Louis fryser till och tar ett steg tillbaka. Han roade blick förvandlas till en förbannad och han glor ilsket på mig.
Louis fryser till och tar ett steg tillbaka. Han roade blick förvandlas till en förbannad och han glor ilsket på mig.
"Harry not you to! Did Niall tell you this?!", ryter han förbannat och jag skakar på huvudet.
"No I saw it when I was up there!", säger jag desperat och panikslaget.
"It could be anyone, no way it was Eleanor, you couldn't have seen it was just her from up there!"
"Louis..."
"No Harry, you're as much of a dick as Niall, I fucking hate you both!", skriker han så att de andra killarna kollar mot oss i chock.
Mitt hjärta brast ännu en gång... Louis hatar mig, han sa just att han hatade mig...
"I wish I'd never met you! You got your chance and you just lost it! I'm moving out! And this "sorry"-gift by renting this tivoli can you forget to, I take it back!", ryter han en sista gång innan han stormar ut från nöjesparken.
---------
1. Förlåt för dålig uppdatering, igår pluggade jag och idag gick jag på AIK-DIF så kunde inte uppdatera förens nu ^^
2. Förlåt om det är många slarvfel, grammatikfel &/eller stavfel, är skittrött och vill sova så har inte läst igenom kapitelet för att rätta denna gång :3
3. 8 kommentarer för nästa! iiip, blir så glad av alla kommentarer där de står att ni älskar denna osv (':
Who Said It Was Gonna Be Easy? - Kapitel 5
"So tell me what happened now.", säger Niall så fort eftertexterna börjar rulla på TV:n.
"I fixed his relationship thats what happened.", suckar jag och lutar huvudet bakåt.
"I fixed his relationship thats what happened.", suckar jag och lutar huvudet bakåt.
"How could you do..?", börjar Niall tills jag avbryter.
"I didn't mean to do it Niall! All I said was that she DIDN'T deserve him and then he got all crazy about him being a bad boyfriend and just ran away, do you think I wanted him to get together with Eleanor again? No, I did not!", ryter jag argare än jag menat.
"I didn't mean to do it Niall! All I said was that she DIDN'T deserve him and then he got all crazy about him being a bad boyfriend and just ran away, do you think I wanted him to get together with Eleanor again? No, I did not!", ryter jag argare än jag menat.
"W-what..?", hör vi en röst säga och vi vrider på huvuderna.
I dörröppningen står Louis helt förvirrad över att jag just sagt att jag inte velat att han skulle bli tillsammans med flickan han älskar igen.
"You don't want me to be happy..?", frågar han sårat.
"No Louis, I didn't mean it like that!", svarar jag förtvivlat.
"No Louis, I didn't mean it like that!", svarar jag förtvivlat.
Han ser på mig med sina stora, blå ögon som just nu ger mig en sårad blick.
"Louis please, I didn't mean it like that...", viskar jag igen men Louis säger inte ett ord.
"Really? You're so selfish Styles.", mumlar han tyst och sårat.
"Louis please, I didn't mean it like that...", viskar jag igen men Louis säger inte ett ord.
"Really? You're so selfish Styles.", mumlar han tyst och sårat.
"Louis please, let me explain...", säger jag och kollar ner i golvet.
Louis sätter sig ner i fotöljen fram för oss med en djup suck.
"I want you to be happy, believe me!", försöker jag.
Den ändra reaktionen från Louis är en höjd blick som snabbt försvinner tillbaka till golvet.
Den ändra reaktionen från Louis är en höjd blick som snabbt försvinner tillbaka till golvet.
"Please say something Louis...", viskar jag och han höjer på blicken återigen.
"Harry... We've been fighting alot the past weeks...", suckar han och jag nickar långsamt.
"Harry... We've been fighting alot the past weeks...", suckar han och jag nickar långsamt.
"I'll change!", säger jag fort men han skakar på huvudet.
"No Harry, I should just move out.", säger han långsamt.
"No, don't! We can work this out Louis, please!", protesterar jag förtvivlat.
"No Harry, I should just move out.", säger han långsamt.
"No, don't! We can work this out Louis, please!", protesterar jag förtvivlat.
"No Harry, stop, you are who you are, I can just move in with Eleanor a couple of weeks, okey?"
Jag känner hur tårarna hotar att komma upp och börja rinna men jag vägrar visa mig svag inför Louis över detta, han skulle förstå och jag vill inte att han skulle förstå.
"Louis think over this, don't just leave him.", börjar Niall och jag nickar fort och instämmande.
"I have been thinking about this, for a long time!", säger han och kollar in i mina ögon.
"I have been thinking about this, for a long time!", säger han och kollar in i mina ögon.
"Well think about it longer, you two can solve this, you always solve your problems.", forsätter Niall.
Louis stirrar en aningen osäkert på mig innan han nickar.
"Deal, I'll give it one week if it don't get better I'm moving out.", suckar han upgivet.
"Deal, I'll give it one week if it don't get better I'm moving out.", suckar han upgivet.
Jag ser hur ett stort leende växer på Harrys läppar samtidigt som han kastar sig över Louis. Louis stönar av smärtan när Harrys tunga kropp hamnar över honom men snabbt ändras det till ett skratt och de kramar om varandra länge. Jag tyckte det var synd att Harry och Louis inte bara kunde bli ett par, Harry älskar Louis så enormt mycket och jag ser i Louis blick att han älskar Harry också, men ändå så var han med Eleanor.
"Well lads, I gotta go.", ler jag och de nickar.
"See yah Nialler, and thanks.", ler Harry och jag blinkar hemlighetsfullt med ena ögot vilket leder till att Harry börjar rodna häftigt.
Jag skrockar roat åt honom och han glor surt innan han tar tag i en kudde och kastar then i mitt ansikte.
"Hey, don't be rude to the guest.", skrockar jag och han himlar med ögonen.
"Bye Nialler.", skrattar han och pekar på dörren.
"Bye Nialler.", skrattar han och pekar på dörren.
Jag nickar och tar på mig skor och jacka innan jag ger mig av. Jag suckar en aning med tanken på Louis beteende mot Harry, var hans sätt att dölja sina känslor på ilska? Jag var 100 procent säker på att Louis hade känslor för Harry jag behöve bara ett sätt att bevisa det på, och steg ett måste antagligen vara att bli av med Eleanor. Tankarna började flöda i hjärnan, jag sket totalt i hur hemsk jag var - Eleanor behövde försvinna, det var bäst för både Harry och Louis.
"NIALL!", hör jag plötsligt en ljus röst skrika.
"NIALL!", hör jag plötsligt en ljus röst skrika.
Genast vänder jag mig om för att få syn på ett helt folkhav med fans komma springandes.
"Ah fuck.", mumlar jag för mig själv samtidigt som jag sätter fart.
Mina ben börjar röra på sig så fort jag kan, jag älskade mina fans men ett folkhav skulle jag inte klara av helt ensam - dessutom var det min lediga dag och jag tänkte inte spendera den med att bli sliten i stycken. Att folk inte hade respekt på mina enda, få lediga dagar var så irriterande, det är som de aldrig har hört talas om ordet respekt. Jag springer i kanske 10 minuter tills jag krockar in i någon och jag faller till marken. Ett ljust skrik hörs och jag kniper ihop ögonen, hade jag sprungit in i ett fan nu också..? Jag lyfter på blicken för att få syn på Eleanor helt nerkletad i en Frapino från Starbucks.
"Oh god Eleanor, I'm so sorry..!", säger jag panikslaget.
"Oh god Eleanor, I'm so sorry..!", säger jag panikslaget.
"I-it's okey, but you need to leave! Now!", utbrister hon och jag reser mig upp.
"No, I'm a gentleman, I'll buy a new Frapino for you, and a new shirt!", säger jag bestämt men hon skakar på huvudet.
"All I want is you to leave, please?"
Jag kollar förvirrat på henne, varför ville hon bli av med mig? Svaret kom snabbt efter min tanke, snart stod en välklädd, snygg kille bakom henne och la armen om henne.
"Ready to go babe?", frågar han och pussar hennes kind.
"Soon.", säger hon skamset.
"Babe what happened to your shirt..?"
"Ready to go babe?", frågar han och pussar hennes kind.
"Soon.", säger hon skamset.
"Babe what happened to your shirt..?"
"An accident, don't worry."
Hon ger mig en blick som verkar betyde "snälla berätta inte för Louis." men jag höjer på ögonbrynen.
"Oh you're screwed.", säger jag och ler snett.
"Niall stop!", skriker hon i panik när jag vänder mig om och börjar springa.
Men nej, inget skulle kunna få mig att stanna för nu vet jag hur jag ska splittra Eleanor och Louis.
--------
Drama lama :3 LOL
6 kommentarer för nästa? (': <3
Who said it was gonna be easy? - Kapitel 4
Det hade gått 2 veckor nu utan att jag och Louis pratat med varandra. Oftast hade han stannat hos Eleanor över dagen och inte kommet hem före jag log och sov djupt eller så stannade han i sitt rum och kom bara ut för att hämta mat eller gå på toa. Det kändes tomt, jag hade behövt vara med Niall, Liam och Zayn för att inte bli helt galen av tystnaden i huset.
"You have to solve it Harry, just tell him what's going on.", säger Liam och kollar på mig.
"You have to solve it Harry, just tell him what's going on.", säger Liam och kollar på mig.
Jag himlar med ögonen - om det hade varit så lätt tror han inte jag redan hade berättat det?
"Just leave it Liam.", svarar jag utan att ens att kolla på honom.
"Where is Louis so we can solve this?", suckar han och jag rycker på axlarna.
Antagligen hade han väll gått till Eleanor some vanligt, jag orkade knappt bry mig längre för tanken på han tillsammans med Eleanor gjort bara ont ändå.
"With Eleanor?", fortsätter han trots att jag inte svarat.
"I guess?", mumlar jag och han reser sig upp. "Where are you going?"
"Just leave it Liam.", svarar jag utan att ens att kolla på honom.
"Where is Louis so we can solve this?", suckar han och jag rycker på axlarna.
Antagligen hade han väll gått till Eleanor some vanligt, jag orkade knappt bry mig längre för tanken på han tillsammans med Eleanor gjort bara ont ändå.
"With Eleanor?", fortsätter han trots att jag inte svarat.
"I guess?", mumlar jag och han reser sig upp. "Where are you going?"
"To get Louis, and maybe Eleanor."
"NOT ELEANOR!", ropar jag utan att tänka mig för.
Liam kollar förvirrat på mig;"Why not..?"
Jag orkade inte med mig sjäv längre, jag säger ju saker utan att tänka mig för.
"I don't want her to be here...", börjar jag och Liam höjer på ögonbrynen. "If me and Louis are gonna solve this!", lägger jag till snabbt och han sänker sina ögonbryn igen.
"Oh, alrighty then, then I'll just ask to Louis come by himself.", ler han och börjar gå mot dörren.
Just som Liam ska ta på skorna och promenara över till Eleanor för att hämta Louis så öppnas dörren kraftigt och Louis stiger in. Ilskan syns tydigt i hans ansikte och han smäller igen dörren hårt efter sig.
"Can you believe how fucking selfish some girls are?!", ryter han och kastar av sig skorna.
"Can you believe how fucking selfish some girls are?!", ryter han och kastar av sig skorna.
Vi sitter tysta och granskar Louis häftiga, arga rörelser.
"I mean really? I made a lovely, romantic dinner for us two and what does she do? Well she says I messed up her kitchen!", fortsätter han med en förbannad ton i rösten.
"I mean really? I made a lovely, romantic dinner for us two and what does she do? Well she says I messed up her kitchen!", fortsätter han med en förbannad ton i rösten.
Han kastar av sig jackan och går in till köket och vi andra går långsamt efter honom.
"I mean would you do that?!", han kollar på oss och sedan på mig. "Would you do that Harry?!"
"I mean would you do that?!", han kollar på oss och sedan på mig. "Would you do that Harry?!"
"Uhm... N-no...", säger jag försiktigt och han pekar på mig.
"See boys! Exactly! Girls are so stupid, I'm giving up on them!", muttrar han surt och tar ett glas vatten.
Jag vänder huvudet mot Niall försiktigt och såklart kollar han redan på mig med ett uppmuntrande flin.
"I'll never talk to that bitch again she drives me crazy!", ryter han en sista gång innan han försvinner upp till övervåningen.
Jag följer honom med blicken innan jag suckar.
"It's my turn, I know.", mumlar jag och följer efter honom.
Louis små, tysta snyftningar hörs igenom dörren och det gör ont att höra honom så.
Louis små, tysta snyftningar hörs igenom dörren och det gör ont att höra honom så.
"Louis..?", säger jag försiktigt och knackar på dörren.
"Come in Haz...", får jag som godkännande och jag går in.
"Come in Haz...", får jag som godkännande och jag går in.
Jag gör som Louis hade gjort när han tröstade mig och satte mig på sängkanten.
"What happened Lou?", frågar jag och stryker honom över ryggen.
"What happened Lou?", frågar jag och stryker honom över ryggen.
Louis kollar upp från kudden med tårfyllda ögon och snyftar tyst.
"I went home to Eleanor early as she was at work to surprise her with this amazing, romantic dinner.", börjar han snyftandes.
"I went home to Eleanor early as she was at work to surprise her with this amazing, romantic dinner.", börjar han snyftandes.
Jag nickar för att han ska fortsätta och han torkar bort en tår från sin kind.
"And then she came home and went into the kitchen and instead of being happy over it she start yelling at me, calling me a bad boyfriend cause I made a mess in her kitchen and she told me not to.", avslutar han med en djup suck.
"She don't deserve you Louis...", försöker jag och drar upp Louis i sittställning.
Han kollar på mig och skakar på huvudet.
"Why aren't all the girls like... Like...", börjar han fundersamt och sedan kollar på mig. "Like you Harry?"
"Why aren't all the girls like... Like...", börjar han fundersamt och sedan kollar på mig. "Like you Harry?"
"L-like me..?"
"Yes... You know... Sweet, caring, amazing... All the good things..."
"Isn't Eleanor all those things..? I thought she made you happy..."
"Well she does... Or well... Did."
Louis kollar ner i lakanen och suckar djupt.
"So you wont go for her again..?", frågar jag försiktigt.
"I don't know, I should have let her explain! Maybe I am a bad boyfriend..!"
"No Louis, I bet you are an amazing boyfriend..!"
"No Harry, you're right! I should fix this!"
Han hasar sig upp och rusar iväg och snart hör jag ytterdörren öppnas och snabbt stängas.
Jag går ner till Niall som sitter ensam i soffan, Liam och Zayn hade antagligen gått för att möta Danielle och Perri och lämnat Niall ensam framför slutet av Toy Story 3.
"What happened?", frågar Niall när han får syn på mig.
"What happened?", frågar Niall när han får syn på mig.
"I tell you after the movie.", säger jag och harklar mig och slår ner.
Niall kollar koncentrerat på filmen samtidigt som jag ägnar min mesta uppmärksamhet mot twitter. Efter ett tag får jag syn på att de flesta fansen jag följer börjar spamma Louis och ett litet leende sprider sig på läpparna med tanken på att han är online. Min mitt leende försvinner lika snabbt som det kommet när jag läser de två tweetsen han just postat, allt jag känner är mitt hjärta som går i tusen bitar;
Niall kollar koncentrerat på filmen samtidigt som jag ägnar min mesta uppmärksamhet mot twitter. Efter ett tag får jag syn på att de flesta fansen jag följer börjar spamma Louis och ett litet leende sprider sig på läpparna med tanken på att han är online. Min mitt leende försvinner lika snabbt som det kommet när jag läser de två tweetsen han just postat, allt jag känner är mitt hjärta som går i tusen bitar;
------------------
5 för nästa :3 <3
Ni anar inte hur glad jag blir av eran feedback! <3
Who said it was gonna be easy? - Kapitel 3
Harry vred sin blick mot mig och snabbt vek jag undan min egen blick och slog mig ner bredvid Zayn som sitter och diskuterar FIFA med Liam.
"You're a freak Nialler!", skrattar Harry och jag vrider min blick mot de.
"Says you!", flinar han och Harry kollar på honom.
"You're a freak Nialler!", skrattar Harry och jag vrider min blick mot de.
"Says you!", flinar han och Harry kollar på honom.
"And what's that suppose to mean?"
Niall sväljer hårt innan han tveksamt svarar; "Well you know..."
Harry stelnar till och hans gulliga leende försvinner sakta.
"No Harry I didn't mean it like that..!", utbrister Niall men Harry har redan tagit åt sig det.
"No Harry I didn't mean it like that..!", utbrister Niall men Harry har redan tagit åt sig det.
Han reser sig upp och harklar sig, klämmer fram ett "excuse me." innan han rusar upp för trappan.
"Woah, what was that about Nialler?", frågar Zayn och Niall sjunker ihop.
"Woah, what was that about Nialler?", frågar Zayn och Niall sjunker ihop.
"It's a... Secret.", muttrar han och kollar ner i golvet.
Jag reser mig upp för att gå tröst Harry, vad det än handlade om kan det väl inte varit så illa. Jag börjar gå mot trappan när Niall tar tag i min arm.
"Don't.", säger han försiktigt.
"He is sad and needs me, let me go.", muttrar jag och drar loss min arm och fortsätter upp för trappan.
"Don't.", säger han försiktigt.
"He is sad and needs me, let me go.", muttrar jag och drar loss min arm och fortsätter upp för trappan.
Jag lägger mig i sängen och låter tårarna rinna. Ett missfoster, är det vad jag är? Är man ett missfoster för man älskar någon av samma kön? Jag snyftade häftigt och gräver ner huvudet i den mjuka kudden, jag ville försvinna. Inte nog med att Niall fått mig att inse att jag var gay, han fick mig även att inse att jag är ett missfoster. Att gilla en kille när man är kille är fel, det var exakt det Niall bekräfade.
"Harry... You okay mate..?", hör jag Louis fråga tyst igenom dörren.
"Harry... You okay mate..?", hör jag Louis fråga tyst igenom dörren.
Jag fryser till en aning och torkar tårarna fort.
"Y-yeah, don't worry Lou, I'm fine.", säger jag och försöker säga det med min vanliga, djupa röst.
"Y-yeah, don't worry Lou, I'm fine.", säger jag och försöker säga det med min vanliga, djupa röst.
"Don't you dare to lie to me Harry, I can hear that something is wrong."
Det dåliga med att vara kär i sin bästa vän - de vet allt om en, de vet när man beter sig underligt och när man försöker dölja något.
"It's nothing Louis, I promise.", suckar jag och biter tag i läppen.
"It sounds like it's something.", säger han och öppnar dörren. "And it looks like it too."
"It's nothing Louis, I promise.", suckar jag och biter tag i läppen.
"It sounds like it's something.", säger han och öppnar dörren. "And it looks like it too."
"Please Louis just leave me alone, I'm fine."
Louis står i dörröppningen och funderar ett tag innan han skakar på huvudet.
"No, I wont leave." säger han efter ett tag.
"No, I wont leave." säger han efter ett tag.
Han går fram till min säng och sätter sig på sängkanten och kollar oroligt på mig.
"Oh please don't give me that look.", muttrar jag och kastar en kudde i hans ansikte.
"What look?", skrattar han och jag himlar med ögonen.
"Oh please don't give me that look.", muttrar jag och kastar en kudde i hans ansikte.
"What look?", skrattar han och jag himlar med ögonen.
"That worried look, you don't have to be worried.", ler jag svagt och sätter mig upp och lutar ryggen mot väggen.
Han hasar sig upp och sätter sig bredvid mig i samma ställning och kollar på mig.
"Well yes I do, you're sad and wont tell me what's going on so it must be really bad.", säger han långsamt full med oro i rösten.
"I can't tell you.", suckar jag och undviker hans blick.
"Well yes I do, you're sad and wont tell me what's going on so it must be really bad.", säger han långsamt full med oro i rösten.
"I can't tell you.", suckar jag och undviker hans blick.
"Is it that bad..?"
"You don't even know."
Han suckar och lägger armen runt om mig och drar mig till honom som en sidokram. Hela jag blir varm av gesten även om jag vet att det är så Louis menar att kramen ska kännas.
"You can tell me everything Haz, you know that, please tell me what's going on...", mumlar han tyst och en aningen besviket.
"Believe me Louis, I can't tell you this, I want to but I can't!", svarar jag frustrerat.
"You can tell me everything Haz, you know that, please tell me what's going on...", mumlar han tyst och en aningen besviket.
"Believe me Louis, I can't tell you this, I want to but I can't!", svarar jag frustrerat.
Louis blir nog en aningen chockad över mitt svar eftersom genast släpper han taget om mig och kollar ännu oroligare på mig. Men snabbt ändras den oroliga blicken till en irriterad blick och jag sväljer hårt.
"Fine, don't tell me Harry.", säger han så lugnt han kan men jag hör ilskan i hans röst.
"Louis don't be mad...", ber jag men han har redan tagit sig upp från sängen och gått till dörröppningen.
"Fine, don't tell me Harry.", säger han så lugnt han kan men jag hör ilskan i hans röst.
"Louis don't be mad...", ber jag men han har redan tagit sig upp från sängen och gått till dörröppningen.
"I'm not mad but don't expect me to be honest to you from now!", ryter han så argt att jag nästan blir rädd.
"I AM HONEST!", utbrister jag med en klump i halsen.
"Yeah, that's why you lied about going to the movies with Nialler? Thank you for your honesty."
"Louis...", försöker jag men det är omöjligt, Louis är redan förbannad.
"No Harry, do you know what hurts the most? That you told Niall and not me, it hurts!"
Jag blir helt tyst och lika så för han. Han ger mig en besviken blick innan han vänder sig om och går ner till killarna igen.
----------------
3 kommentarer för nästa? c:
Vill bara be om ursäkt för alla misstag jag gör när jag skriver som någon påpekade ^^ Ja det händer mig ofta men som personen även kommenterade händer det alla ^-^ Men ja, är sämst på grammatik osv så antagligen därför jag kan göra några/många fel, hehe ^^
Who Said It Was Gonna Be Easy? - Kapitel 2
Niall ser en aningen nöjd ut efter jag yttrat de orden. Mitt hjärta slår snabbt, jag har faktiskt just erkännt till mig själv att jag är gay, att jag aldrig riktigt älskat en tjej även om jag trott det, jag inser nu att Louis alltid har ägt mitt hjärta, eller ja, de senaste 2 åren.
"Doesn't it feel good to say it?", frågar han glatt.
"Doesn't it feel good to say it?", frågar han glatt.
Hans glada ton gör mig bara irriterad, det känns inte alls bra. Louis är straight, han har en flickvän som han älskar, som desutom jag själv hade fixat ihop honom med, om jag bara inte hade bjudit henne på den där festen, om jag bara inte övertalat Louis att gå fram och prata med henne. Jag hade dejtat Cara, aldrig haft tanken på att mina känslor för Louis var på det sättet och när jag hade fått reda på att Eleanor var singel så hade jag pushat Louis fram mot henne. Men nu när jag tänker efter förklarar detta varför jag inte hade blivit alldeles till mig när han berättat att han äntligen tagit steget och bett Eleanor att bli hans flickvän och hon direkt svarat ja.
"Harry?", hör jag Niall's röst säga och jag dras tillbaka till verkligheten.
"Huh?", mumlar jag förvirrat.
"Doesn't it feel good?", upprepar han med ett leende.
"Harry?", hör jag Niall's röst säga och jag dras tillbaka till verkligheten.
"Huh?", mumlar jag förvirrat.
"Doesn't it feel good?", upprepar han med ett leende.
"No."
Jag suckar och sjunker ihop i soffan, jag var körd. Jag skulle aldrig få personen som ägde mitt hjärta.
"Why not?", frågar han förvånat.
"Because he is fucking straight Niall! That's why!", ryter jag innan jag sjunker ihop ännu mer och suckar; "Sorry, I didn't mean to yell at you..."
Han ler svagt innan han slår sig ner bredvid mig.
"I'm sure Louis feels the same for you like you feel for him.", säger han och försöker låta övertygande.
"Yeah that's why he has a girlfriend.", muttrar jag.
"Harry...", börjar han.
"Don't Niall, don't even try.", avbryter jag och reser mig upp; "I'm going to bed."
Han suckar och nickar; "Sleep tight Haz.", säger han med ett leende.
"Yeah, you to.", suckar jag och går till övervåningen.
Jag klär av mig och kryper ner under täcket och ligger helt knäpptyst tills jag hör ytterdörren öppnas och några sekunder senare smällas igen, det är då jag brister. Mina tårar rinner, tanken över att jag aldrig kommer få hålla Louis hand, aldrig få en kärleksfull kram och aldrig känna hans mjuka, varma läppar mot mina gör ont, hela kroppen värker av smärta och längtan efter honom. Jag stänger ögonen hårt i hopp om att tårarna skulle sluta rinna, efter kanske 5 minuter funkar det. Ett tag senare öppnar jag mina ögon som nu är röda och svider efter alla tårarna och jag snyftar tyst och slår en blick mot klockan. Jag antar att jag måste ha somnat en stund för nu var klockan redan 23:42 och senast hade kollat hade den varit 20:13. Jag reser mig upp sakta och gäspar långsamt. Louis, han är allt i mina tankar. Jag biter mig i läppen och hasar mig upp från sängen och tassar in i Louis rum och kryper försiktigt ner i hans säng. Jag drar in doften av honom som sitter fast på kudden och kramar den löst. Och i Louis säng fylld med hans doft så somnar jag djupt.
~~~~~~~~~~~~~~~~~~
Jag ger mig hemåt tidigt nästa morgon, som vanligt hade jag vaknat tidigt och Eleanor hade tjatat om att jag inte skulle "stöka ner" i hennes kök så jag hade helt enkelt bara lämnat en lapp på hennes nattduksbord, pussat hennes panna och gett mig av hemmåt. Jag går i den kalla kylan, regnet öser ner och kalla vinder blåser hårt igenom min tunna höstjacka. Jag huttrar och när jag får syn på min och Harry's villa lyser mitt ansikte upp eftersom jag förstår att jag snart kommer vara inne i värmen, men istället för att öka takten så saktar jag ner, jag inser det faktum att jag bara dissat Harry, min bästa vän, för min flickvän. Harry hade inte hört av sig på hela dagen igår, var det för att han var förbannad på mig nu? Eller hade resten av killarna kommit över så han inte hade haft tid att höra av sig? Harry var förstående och alldeles för snäll för att visa att han är sur på mig om han nu skulle vara det, men hur som helst så hade jag dissat honom och inget kunde ändra på det. När jag hade skrivit lappen och skickat SMS:et om att jag inte skulle komma hem över dagen och natten så hade det kännts helt okej men nu när jag stod utanför dörren kände jag mig inget annat en hemsk. Försiktigt trycker jag ner handtagen, öppnar dörren som jag genast stänger efter jag stigit in.
"Harry?", ropar jag i hopp om att han skulle vara vaken så jag kunde be om ursäkt för gårdagens saker, och för att jag helt enkelt hade varit en usel vän mot honom, en vän ska inte bete sig så och ännu mindre än bästa vän.
Istället för ett svar så hör jag en duns och snabba fotsteg som kommer från övervåningen till höger, alltså antagligen mitt rum eller badrummet. Jag börjar gå upp för trappen när Harry kommer förbi springande spritt språngande naken.
"Harry..?", säger jag samtidigt som en röd färg färgar mina kinder.
"One second Louis.", hör jag Harry ropa från sitt sovrum.
Några sekunder senare står han framför mig påklädd i en stor T-shirt och ett par mjuksbyxor.
"Hi, how was the night with... Uhm...", börjar han och jag höjer på ögonbrynen.
"Hi, how was the night with... Uhm...", börjar han och jag höjer på ögonbrynen.
"With Eleanor?", frågar jag skeptiskt och han nickar fort.
"Yeah, with Eleanor! Uhm... Was it fun?", ler han och jag nickar.
"Yeah, it was alright I guess, we just watched a movie and cuddled and then went to sleep.", säger jag med en axelryckning och han ler svagt. "What did you do yesteday, tho?"
Han kollar runt en aning innan han vänder blicken tillbaka mot mig.
"Niall came over and we just... Uhm... Went to the movies!", säger han till svars med ett förvirrat leende.
"Niall came over and we just... Uhm... Went to the movies!", säger han till svars med ett förvirrat leende.
"How fun.", ler jag och går tillbaka till nedervåningen.
Klockan har slagit 10:30 och jag var utsvulten.
"By the way, the lads are coming over tonight, then you and Niall can tell me all about your movie visit.", ler jag och vänder huvudet mot Harry som nu står bakom mig.
"Uhm... Yeah..! Of coure we can... Heh...", säger han osäkert.
"By the way, the lads are coming over tonight, then you and Niall can tell me all about your movie visit.", ler jag och vänder huvudet mot Harry som nu står bakom mig.
"Uhm... Yeah..! Of coure we can... Heh...", säger han osäkert.
~~~~~~~~~~~~~~~~~~
Alla killarna kommer in i huset och direkt tar jag tag i Nialls arm och drar in honom i köket. Jag känner hur Harrys oroliga blick brinner i min rygg men jag har inte orken att bry.
"Woah easy mate.", utbrister Niall förvånat och drar loss sin arm från mitt grepp.
"What did you say to Harry yesterday?", frågar jag desperat.
"W-what do you mean..?", frågar han blygt och jag himlar med ögonen.
"What did you say to Harry yesterday?", frågar jag desperat.
"W-what do you mean..?", frågar han blygt och jag himlar med ögonen.
"He is acting weired, was it the movie you two saw together?"
"We didn't saw a moive?"
Jag höjer på ögonbrynen och det svider till lite i bröstet, hade han ljugit för mig? Han borde veta bättre än så, han behöver aldrig ljuga för mig, vad det än skulle handla om så skulle jag förstå.
"So he lied?", frågar jag försiktigt.
"So he lied?", frågar jag försiktigt.
"Lied about what?", frågar Niall helt förvirrat.
"He said you two went to the movies yesterday?"
Niall stönar argsint och glor irriterat på mig;
"Well maybe you'd knew what happened yesterday if you didn't leave him for your girlfriend!", ryter han och går tillbaka till resten av killarna, lämnar mig i total shock efter hans reaktion.
Jag skakar snabbt på huvudet och tar några djupa andetag innan jag går tillbaka till vardagsrummet där killarnas skratt ekade högt. Jag vrider blicken mot Harry som sitter bredvid Niall med Nialls arm runt om sina axlar och jag vet inte vad jag känner, jag får bara en obehaglig känsla när jag får syn på Niall sitta där med armen runt om Harry samtidigt som de skämtar och skrattar högt... Var det avundsjuka jag kände..?
-------------------------------
Är detta bra ens? ^-^
Isf kan man få 3 kommentarer för nästa? <3
Who Said It Was Gonna Be Easy? - Kapitel 1
Jag vaknade tidigt på morgonen och sträckte på mig innan jag gnuggade ögonen försiktigt. Med långsamma rörelser så klär jag på mig och går ut till köket för att finna Louis, trodde jag. Jag kollar förvirrat runt, Louis brukar alltid vara uppe vid den här tiden och laga frukost eller kolla repriser på någon fotbollsmatch som gått under natten.
"Louis..?", frågar jag samtidigt som jag går in till vardags rummet för att kolla om han kanske bara sitter i soffan.
När jag inte får något svar så antar jag bara att han måste ha varit uppe sent och sover fortfarande. Jag ler lite för mig själv när jag tänker tanken på han sovandes, han ser så extremt söt ut. När jag kommer på vad jag faktiskt tänker på skakar jag på huvudet fort.
När jag inte får något svar så antar jag bara att han måste ha varit uppe sent och sover fortfarande. Jag ler lite för mig själv när jag tänker tanken på han sovandes, han ser så extremt söt ut. När jag kommer på vad jag faktiskt tänker på skakar jag på huvudet fort.
"Don't think about that Harry, he has a girlfriend and you're not gay, you know that.", snurrar runt i mitt huvud.
Jag går tillbaka till köket för att fixa frukost då jag hittar en lapp på köksbänken och direkt känner jag igen Louis en aningen slarviga handstil. Jag viker upp lappen för att läsa vad han skrivit;
"Woke up early and went over to Eleanor, see you tonight. // Lou."
Jag biter mig i läppen, lördagarna var ju min och Louis dag, den vi alltid spenderade tillsammans men ända sen Eleanor kom in i bilden så ändrades allt, hon tog Louis ifrån mig.
Jag suckar djupt innan jag börjar göra min egen frukost, som tur är vet nog inte de andra killarna om att Louis gått till Eleanor vilket betyder att jag kan få vara ensam utan att de kommer över för att ställa massa frågor om vart Louis är. Liam och Zayn skulle väl egentligen inte bry sig men Niall hade fått för sig att jag och Louis skulle bli det perfekta paret, jag försökte övertyga Niall att jag faktiskt är straight men det är svårt när jag knappt vet hur jag övertalar mig själv till det...
Just som när jag är mitt inne i mina djupa tankar så piper mobilen till och jag kommer tillbaka till verkligheten, jag vrider blicken mot den för att få se Niall's ansikte blinka på skärmen och höra hur den ger ifrån sig kraftiga vibrationer. Jag stönar, jag hade haft fel, Louis hade antagligen sagt till killarna att han skulle vara med Eleanor så att de skulle komma över så att jag inte behövde vara ensam. Jag antar att jag inte har något annat val än att svara och övertyga Niall att jag vill vara ifred annars kommer han bara komma över och ställa sina frågor om hur det är emellan mig och Louis som han alltid gör.
Just som när jag är mitt inne i mina djupa tankar så piper mobilen till och jag kommer tillbaka till verkligheten, jag vrider blicken mot den för att få se Niall's ansikte blinka på skärmen och höra hur den ger ifrån sig kraftiga vibrationer. Jag stönar, jag hade haft fel, Louis hade antagligen sagt till killarna att han skulle vara med Eleanor så att de skulle komma över så att jag inte behövde vara ensam. Jag antar att jag inte har något annat val än att svara och övertyga Niall att jag vill vara ifred annars kommer han bara komma över och ställa sina frågor om hur det är emellan mig och Louis som han alltid gör.
Jag tar tag i mobilen och trycker på grön lur och placerar den vid örat.
"Yes Niall?", mumlar jag och väntar på hans svar.
"I heard Louis left you, want me and the lads to come over?", frågar han direkt.
"Yes Niall?", mumlar jag och väntar på hans svar.
"I heard Louis left you, want me and the lads to come over?", frågar han direkt.
"No, I'm fine."
"How are things with Louis?"
Jag blir tyst och biter försiktigt insidan av min kind.
"Harry?", ekar Nialls röst.
"Harry?", ekar Nialls röst.
"We're good.", mumlar jag tyst.
Det blir tyst igen tills Niall avbryter tystnaden;
"I'm on my way over to you now."
Innan jag hinner protestera lägger han på och jag stönar ännu en gång, nu måste jag stå ut med hans frågor resten av dagen troligen.
5 minuter senare knackar det på dörren och jag släpper in Niall.
"Harry why can't you admit you love him?", frågar han direkt utan tvekan.
"You know the most people would say 'hello'", muttrar jag men Niall bryr sig inte.
"Answer my question Harry."
Jag stelnar till en aning, visst jag har alltid älskat Louis mie inte på det sättet, jag har älskat honom som min bästa vän men inget annat.
"Because I don't.", säger ja till svars så tyst att de nästan blir till en viskning.
"Because I don't.", säger ja till svars så tyst att de nästan blir till en viskning.
"Okay answer me honestly on this one Harry.", börjar han.
"Y-yeah..?"
"Who are you trying to trick, me or yourself?"
Just då piper mobilen till och Louis namn dyker upp.
"I'll stay with El over the night, see you tomorrow."
"I'll stay with El over the night, see you tomorrow."
När jag känner smärtan i bröstet över att han inte kommer över idag så lyfter jag blicken och kollar på Niall.
"Myself.", viskar jag och sväljer hårt.
"Myself.", viskar jag och sväljer hårt.
-----------------------------------------------------------
Vet inte om de blev bra men aja c':
Kommentera gärna om ni tycker jag ska fortsätta eller inte c':
