Who Said It Was Gonna Be Easy? - Kapitel 2

Niall ser en aningen nöjd ut efter jag yttrat de orden. Mitt hjärta slår snabbt, jag har faktiskt just erkännt till mig själv att jag är gay, att jag aldrig riktigt älskat en tjej även om jag trott det, jag inser nu att Louis alltid har ägt mitt hjärta, eller ja, de senaste 2 åren. 
"Doesn't it feel good to say it?", frågar han glatt.
Hans glada ton gör mig bara irriterad, det känns inte alls bra. Louis är straight, han har en flickvän som han älskar, som desutom jag själv hade fixat ihop honom med, om jag bara inte hade bjudit henne på den där festen, om jag bara inte övertalat Louis att gå fram och prata med henne. Jag hade dejtat Cara, aldrig haft tanken på att mina känslor för Louis var på det sättet och när jag hade fått reda på att Eleanor var singel så hade jag pushat Louis fram mot henne. Men nu när jag tänker efter förklarar detta varför jag inte hade blivit alldeles till mig när han berättat att han äntligen tagit steget och bett Eleanor att bli hans flickvän och hon direkt svarat ja.
"Harry?", hör jag Niall's röst säga och jag dras tillbaka till verkligheten.
"Huh?", mumlar jag förvirrat.
"Doesn't it feel good?", upprepar han med ett leende.
"No."
Jag suckar och sjunker ihop i soffan, jag var körd. Jag skulle aldrig få personen som ägde mitt hjärta.
"Why not?", frågar han förvånat.
"Because he is fucking straight Niall! That's why!", ryter jag innan jag sjunker ihop ännu mer och suckar; "Sorry, I didn't mean to yell at you..."
 
Han ler svagt innan han slår sig ner bredvid mig.
"I'm sure Louis feels the same for you like you feel for him.", säger han och försöker låta övertygande.
"Yeah that's why he has a girlfriend.", muttrar jag.
"Harry...", börjar han.
"Don't Niall, don't even try.", avbryter jag och reser mig upp; "I'm going to bed."
Han suckar och nickar; "Sleep tight Haz.", säger han med ett leende.
"Yeah, you to.", suckar jag och går till övervåningen.
Jag klär av mig och kryper ner under täcket och ligger helt knäpptyst tills jag hör ytterdörren öppnas och några sekunder senare smällas igen, det är då jag brister. Mina tårar rinner, tanken över att jag aldrig kommer få hålla Louis hand, aldrig få en kärleksfull kram och aldrig känna hans mjuka, varma läppar mot mina gör ont, hela kroppen värker av smärta och längtan efter honom. Jag stänger ögonen hårt i hopp om att tårarna skulle sluta rinna, efter kanske 5 minuter funkar det. Ett tag senare öppnar jag mina ögon som nu är röda och svider efter alla tårarna och jag snyftar tyst och slår en blick mot klockan. Jag antar att jag måste ha somnat en stund för nu var klockan redan 23:42 och senast hade kollat hade den varit 20:13. Jag reser mig upp sakta och gäspar långsamt. Louis, han är allt i mina tankar. Jag biter mig i läppen och hasar mig upp från sängen och tassar in i Louis rum och kryper försiktigt ner i hans säng. Jag drar in doften av honom som sitter fast på kudden och kramar den löst. Och i Louis säng fylld med hans doft så somnar jag djupt. 
 
~~~~~~~~~~~~~~~~~~
 
Jag ger mig hemåt tidigt nästa morgon, som vanligt hade jag vaknat tidigt och Eleanor hade tjatat om att jag inte skulle "stöka ner" i hennes kök så jag hade helt enkelt bara lämnat en lapp på hennes nattduksbord, pussat hennes panna och gett mig av hemmåt. Jag går i den kalla kylan, regnet öser ner och kalla vinder blåser hårt igenom min tunna höstjacka. Jag huttrar och när jag får syn på min och Harry's villa lyser mitt ansikte upp eftersom jag förstår att jag snart kommer vara inne i värmen, men istället för att öka takten så saktar jag ner, jag inser det faktum att jag bara dissat Harry, min bästa vän, för min flickvän. Harry hade inte hört av sig på hela dagen igår, var det för att han var förbannad på mig nu? Eller hade resten av killarna kommit över så han inte hade haft tid att höra av sig? Harry var förstående och alldeles för snäll för att visa att han är sur på mig om han nu skulle vara det, men hur som helst så hade jag dissat honom och inget kunde ändra på det. När jag hade skrivit lappen och skickat SMS:et om att jag inte skulle komma hem över dagen och natten så hade det kännts helt okej men nu när jag stod utanför dörren kände jag mig inget annat en hemsk. Försiktigt trycker jag ner handtagen, öppnar dörren som jag genast stänger efter jag stigit in.
"Harry?", ropar jag i hopp om att han skulle vara vaken så jag kunde be om ursäkt för gårdagens saker, och för att jag helt enkelt hade varit en usel vän mot honom, en vän ska inte bete sig så och ännu mindre än bästa vän.
 
Istället för ett svar så hör jag en duns och snabba fotsteg som kommer från övervåningen till höger, alltså antagligen mitt rum eller badrummet. Jag börjar gå upp för trappen när Harry kommer förbi springande spritt språngande naken. 
"Harry..?", säger jag samtidigt som en röd färg färgar mina kinder. 
"One second Louis.", hör jag Harry ropa från sitt sovrum.
Några sekunder senare står han framför mig påklädd i en stor T-shirt och ett par mjuksbyxor.
"Hi, how was the night with... Uhm...", börjar han och jag höjer på ögonbrynen.
"With Eleanor?", frågar jag skeptiskt och han nickar fort.
"Yeah, with Eleanor! Uhm... Was it fun?", ler han och jag nickar.
"Yeah, it was alright I guess, we just watched a movie and cuddled and then went to sleep.", säger jag med en axelryckning och han ler svagt. "What did you do yesteday, tho?"
Han kollar runt en aning innan han vänder blicken tillbaka mot mig.
"Niall came over and we just... Uhm... Went to the movies!", säger han till svars med ett förvirrat leende. 
"How fun.", ler jag och går tillbaka till nedervåningen. 
Klockan har slagit 10:30 och jag var utsvulten. 
"By the way, the lads are coming over tonight, then you and Niall can tell me all about your movie visit.", ler jag och vänder huvudet mot Harry som nu står bakom mig.
"Uhm... Yeah..! Of coure we can... Heh...", säger han osäkert. 
 
~~~~~~~~~~~~~~~~~~
 
Alla killarna kommer in i huset och direkt tar jag tag i Nialls arm och drar in honom i köket. Jag känner hur Harrys oroliga blick brinner i min rygg men jag har inte orken att bry.
"Woah easy mate.", utbrister Niall förvånat och drar loss sin arm från mitt grepp.
"What did you say to Harry yesterday?", frågar jag desperat.
"W-what do you mean..?", frågar han blygt och jag himlar med ögonen.
"He is acting weired, was it the movie you two saw together?"
"We didn't saw a moive?"
Jag höjer på ögonbrynen och det svider till lite i bröstet, hade han ljugit för mig? Han borde veta bättre än så, han behöver aldrig ljuga för mig, vad det än skulle handla om så skulle jag förstå.
"So he lied?", frågar jag försiktigt.
"Lied about what?", frågar Niall helt förvirrat.
"He said you two went to the movies yesterday?"
Niall stönar argsint och glor irriterat på mig;
"Well maybe you'd knew what happened yesterday if you didn't leave him for your girlfriend!", ryter han och går tillbaka till resten av killarna, lämnar mig i total shock efter hans reaktion.
Jag skakar snabbt på huvudet och tar några djupa andetag innan jag går tillbaka till vardagsrummet där killarnas skratt ekade högt. Jag vrider blicken mot Harry som sitter bredvid Niall med Nialls arm runt om sina axlar och jag vet inte vad jag känner, jag får bara en obehaglig känsla när jag får syn på Niall sitta där med armen runt om Harry samtidigt som de skämtar och skrattar högt... Var det avundsjuka jag kände..?
 
-------------------------------
 
Är detta bra ens? ^-^
Isf kan man få 3 kommentarer för nästa? <3 

Kommentarer
Postat av: Josephine

Ja, den är bra haha, så du borde verklgien fortsätta! :D

2013-05-18 @ 23:08:17
Postat av: Emelie ^.^

Riktigt bra! Lite småfel här o där men vem gör inte de lixom! ;p mer! :D

2013-05-18 @ 23:11:07
URL: http://betternow.blogg.se/
Postat av: Anonym

Mer! :3

2013-05-18 @ 23:11:37
Postat av: elin.

MER!! :D
du skriver skit bra! <3

2013-05-18 @ 23:36:47

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0